New Perspectives

Vi öppnar festivalen med positivitet ledd av Anne Sofie von Otter och Stockholm Chamber Brass, som har definierat sina karriärer genom att omdefiniera sina konstformer. Nyfiket och banbrytande återspeglar denna konsert en önskan om att titta på musik på ett nytt sätt, att uppfinna och återuppfinna. Det blir en myriad av olika stilar från renässansmusik fram tills idag och hyllar en av Sveriges stora tonsättare Wilhelm Stenhammar (född för 150 år sedan). 

Program

Francisco de la Torre (1470-1520)      
La Spanga (arr. Urban Agnas) 
English Madrigal Suite (arr.Tom Poulson) 

Wilhelm Stenhammar (1871-1927)
Positivvisa

Benjamin Britten (1913-1976)
The Sally Gardens
Voice le printemps

Wilhelm Stenhammar
I lönnens skymning
Lutad mot gärdet

Benjamin Britten
La belle est au jardin d’amour
The Plough Boy
Oliver Cromwell

Hildegard von Bingen (1098-1179)  
Improvisation on O’Ecclesia 

Igor Stravinsky (1882-1971)   
3 Dances from the Soldier’s Tale  (arr Joakim Agnas) 

Djuro Zivkovic (b.1975)       
Quintet Byzantine 

Artister

Anne Sofie von Otter (sång)
Simon Crawford-Phillips (piano)
Stockholm Chamber Brass: Urban Agnas, Tom Poulson, Anna Ferriol De Ciurana, Jonas Bylund och Dirk Hirthe.

Sånger

Wilhelm Stenhammar – Positivvisa

Kom hit och hör på melodin
jag vevar kärleksfull och säll.
En sjöman ung, en ung sjöman på
Djurgårn gick en söndagskväll.
Där mötte han en flicka skön och fin,
och en flicka så skön
är en sjömans lön för alla stormars stön
på böljan kall och grön.
De gingo vill i vårens skog
på sjömäns och på flickors vis
och satte sig bland gröna blad
så ljuvligt som i paradis,
och han bad och han fick och han tog,
som en sjöman kan be
och en flicka kan ge
med ack och tack och suck
och salta tårars ve.

Och det är visan för i fjol,
och det är visan för i år,
och det är visan som vi fått,
så länge denna världen står
i himmelsblått
och rosenrött och sol
och en flicka så grann
och en ung sjöman
i Djurgårns sälla lundar
träffa på varann.
Men frågas ’vem som diktat har
den sköna visans melodi
så säger jag och ljuger ej,
att det är han som, fideli
och fidelej,
och fideli, nu positivet drar
om en flicka så nätt
och en sjöman lätt på våg
och falsk i håg
som sjömäns falska sätt.

Benjamin Britten – The Salley Gardens

Down by the Salley Gardens my love and I did meet;
She passed the Salley Gardens with little snow-white feet.
She bid me take love easy, as the leaves grow on the tree;
But I, being young and foolish, with her did not agree.

In a field by the river my love and I did stand,
And on my leaning shoulder she laid her snow-white hand.
She bid me take life easy, as the grass grows on the weirs;
But I was young and foolish, and now am full of tears.

Benjamin Britten – Voice le printemps

Here is the Spring passing by; ‘Good day, weaver, good day!
My friend, lend me your chair, I need it for a day.
I am he who cleanses
The woods, the meadows and the flowers.
Quickly, lend me your shuttle;
I am awaited elsewhere, you know.’

Here is the Spring passing by; ‘Good day, painter, good day!
Your labouring hand wearies as it makes a likeness of the day.
Quickly, lend me your palette,
Your palette and your brush.
You will see the festive sky
Revitalized in my picture.’

Here is the Spring passing by; ‘Good day, maidens, good day!
Lend me your spindles, I implore you, that I in turn may work.
Under the arbours I promised
My wool to the nests round about.
I will tell you, O maidens,
The place where love also nestles.’

Wilhelm Stenhammar – I lönnens skymning

I lönnens skymning står ett lutat kors.
Där viskar det en röst
så sakta som en fjärran klockas sång:
”Vid den första skoveln mull
mindes jag min ungdoms tider,
vid den andra mina synder.
När tredje gången mullen föll,
då mindes jag vart hjärtats ord,
var god och vänligt menad gärning,
vi bytte tyst som ödmjukt blyga gåvor.
Det minnet blomster är i mina händer,
som friskt slå ut och aldrig vissna.”

Wilhelm Stenhammar – Lutad mot gärdet

Lutad mot gärdet stod
Gossen vid flickans arm,
Såg öfver slagen äng:
”Sommarens tid har flytt,
Blommorna vissnat re’n;
Skön är din kind likväl,
Rosor och liljor der
Blomstra, som förr, ännu.”
Våren kom åter,
då Stod han allena der!
Flickan var borta – låg
Vissnad i jordens famn;
Ängen var grön igen,
Leende, blomsterrik.

Benjamin Britten – La belle est au jardin d’amour (Beauty is in the garden of love)

Beauty is in the garden of love,
There for a month or six weeks,
Her father is looking for her everywhere
And his lover is in pain.
Shepherd, shepherd, did not you see
Have not you seen beauty itself?

’How is she dressed?
Is she in silk, is she in wool?’
She is dressed in white satin,
And in those white mittens hands;
Her tresses, floating in the wind,
Have the perfume of marjoram.

She is there in these valleys,
Sitting at the edge of a fountain;
In her hands is a beautiful bird,
To whom the beauty tells her sorrows.
Little bird, you are happy
To be between so near my beauty!

And me, I am her lover,
I cannot get close to her.
Can we be near the rose bush,
Without being able to pick the rose?
’Pick it if you want,
Because it is for you that it opens.

Benjamin Britten – The Plough Boy

A flaxen-headed cowboy, as simple as may be,
And next a merry ploughboy,
I whistled o’er the lea;
But now a saucy footman,
I strut in worsted lace,
And soon I’ll be a butler, and [wag]¹ my jolly face.
When steward I’m promoted, I’ll [snip a]² trademen’s bill,
My master’s coffers empty, my pockets for to fill;
When lolling in my chariot, so great a man I’ll be,
You’ll forget the little ploughboy that whistled o’er the lea.

I’ll buy votes at elections, but, when I’ve made the pelf,
I’ll stand poll for the parliament, and then vote in myself;
Whatever’s good for me, sir, I never will oppose;
When all my ayes are sold off, why then I’ll sell my noes.
I’ll [bawl]³, harangue, and paragraph, with speeches charm the ear;
And when I’m tired on my legs, then I’ll sit down a peer;
In court or city honours, so great a man I’ll be,
You’ll forget the little ploughboy that whistled o’er the lea.

Benjamin Britten – Oliver Cromwell

Oliver Cromwell lay buried and dead,
Hee-haw, buried and dead,
There grew an old apple-tree over his head,
Hee-haw, over his head.

The apples were ripe and ready to fall,
Hee-haw, ready to fall,
There came an old woman to gather them all,
Hee-haw, gather them all.

Oliver rose and gave her a drop,
Hee-haw, gave her a drop,
Which made the old woman go hippety hop,
Hee-haw, hippety hop.

The saddle and bridle, they lie on the shelf,
Hee-haw, lie on the shelf,
If you want any more you can sing it yourself,
Hee-haw, sing it yourself.